Karusell

Det är bergodalbana allting allt som oftast, toppar och dalar. Är det inte det ena så är det det andra. En egenskap som jag motarbetar men ibland inte riktigt lyckas förbise. Jaja.

Det blev inget Östersund. Jag vet i mitt hjärta att om jag hade åkt så hade jag haft det superkul, men ändå gör jag det inte. Det är som att när möjligheten knackar på så drar jag mig tillbaka, istället för att möta den, det enda jag egentligen vill. Nu är det ju inte så illa, jag är i Umeå, men jag är less på den planerande sidan av mig själv. Varje gång! Whatever.

Idag bokade jag iaf två biljetter till Rufus. Platserna är som sända från gud. 4e raden på parkett i mitten. Kommer säkert grina.

Ikväll var jag ute i norrmjöle och såg Överdriven spela, ja David också osv. Det var fint, aldrig så välkommen känner man sig som när man träffar dom. Genuin glädje att man faktiskt dyker upp och det är inte kattskit alltså. Sen anslöt mina fina vänner, vissa som man inte skulle vilja vara utan och sommarsolen gjorde det hela så fint. Men så finns det dom som gör att allt fläckas av skit. Allt jag säger, allt jag gör är en anledning för honom att klanka på, skämta och vara taskig med mig. Det sabbade min kväll, det finns inget som gör mig så ledsen för jag förstår inte varför jag blir behandlad på det viset. Om han gillar mig så skulle han inte bete sig så, så varför är du så taskig mot mig? Varför pratar du fortfarande med mig? Jag har aldrig gjort något för att förtjäna det du gör mot mig. Jag skäms för att du är en vuxen man, med inflytande, och jag är bara en osäker liten skit till och från - och du tar det till fånga och passar på. Usch för dig.