Bläsch

Jag sitter och svär lite för mig själv att det ska vara så jävla svårt att 1) få gå den utbildning man vill 2) utan att det ska kosta en massa termins-avgift på typ 37000 kr och 3) samtidigt få bo i den stad man vill och 4) få jobb inom det valda ämnet efteråt. Jag vill ju inte lämna Stockholm. Det har jag fattat. Men jag vill ju studera fotografi. Jävla Stockholms-skolor, kan jag inte få ett stipendium... Hmm, nu kom jag på något...

Haakon Pedersen

Till min syster:

Släpp the goddamn kylskåp forihelvede!

Jag är sååååå trött på enkelspårighet! Typ som att det bara går att ha kul till en viss sorts musik, med ett visst sorts klientel, på en viss sorts klubb. Eller att man inte kan uppskatta the finer things in life bara för att det inte överensstämmer med sin enkelspårighet! HERREGUD släpp taget och ta saker för vad det är. Who cares? Som min vän som totalt ratar Dick in a box-sketchen med Justin, bara för att det är sleazy rnb. Det är ju det som är poängen, han driver ju med sig själv! Jag blir ärligt provocerad och less, bara negga hela tiden liksom.
Ska jag lätta på stämningen:
Jag gillar både Justin, Nsync och Gavin DeGraw och allt detta har vuxit fram senaste halvåret. (Justin har hängt med sen förra skivan)
Jag tycker att Gina Tricot, HM och andra billighets-butiker är kick-ass. Hyfsad kvalla och sjukt billigt. Bara det är snyggt så är det lugnt. Sen får man givetvis mix it up med whatever men att totalrata dess genialitet är ju bara bull och det vet ni.
Jag gillar faktiskt all typ av musik, mer eller mindre skämmiga artister. Jag skäms dock inte! Typ alla stora female-artister som Pink, Madonna och Kylie. Eller hiphopare med taskig syn på brudar, typ Jay-Z.
Jag gillar att gå på alla möjliga typer av uteställen, kan ha kul varhelst bara sällskapet och humöret tillåter.
Tycker att Antikrundan, På spåret och dylik TV är bra tv. Och Roomservice såklart.

What's your poison?

Johnnie & Mattias

Jag försöker prata gotländska, det går inte så bra. Johnnie och Mattias, vuxna finkarl-hundvalpar med babylockar i håret. Klart jag peppat på att syrran skulle få träffa dom. Föga anade jag att hon skulle fixa detta som en överrasknings-present till mig. Jag blev glad och tomat.

To Do

Jobb jag ska söka:
Hermans
Yfo
Pocketshop

Skolor jag ska söka:
Biskops-Arnö
Kulturama (?)
Folkuniversitetet (?)
Konstfack
(kolla upp) Skolor i skåne, kan funka

Samtal jag måste ringa:
S-blommor
Infodata
Sjukvårdsupplysningen
Vårdcentralen

Imorgon kommer jag vara väldigt tacksam att jag skrev ned detta för mitt minne är bra men kort. Dags att börja med skolansökningarna. Verkligen dags. KOM IGEN NU ANNIKA TA DIN ARBETSLÖSA TID OCH GÖR NÅGOT AV DEN!

5:22

5 min 22 sek in i Justin Timberlakes låt What goes around.../...Comes around är så snygg övergång! För de 5:22 innan är liksom bara sådär, men när det plötsligt förvandlas till en helt annan låt blir det ruskigt bra.

S:et

Okej här kommer besserwissern i mig ut. Alltså mest för att jag är störd och irriterar mig på såna små saker. Varför varför varför lägger folk till ett S i vissa butiks-sammanhang. Ex: Clas Ohlsson - blir Clas Ohlssons, Kappahls och Weekdays. Sluta!! Läs ordentligt! HAHA

YA RLY!

TYP FUNNIEST EVER!! Typ lika kul som Snel Hest fast roligare! Roligast är historien om ett datavirus som kom förra året, när det slog till skrev skrivaren ut en bild på O RLY? ugglan! HAHA jag skulle inte bli rädd för min datas hälsa jag skulle mest va glad att jag fick ugglan i fysisk form utan att ha bett om det.

I natt drömde jag om Las Vegas. Jag flyttade dit! Bodde med utsikt över MGM tror jag och även det där sinnessjuka slottet som ser ut som ett Disneyworld slott men inte är det. Så när man skulle sova så såg man dom lysa i konstiga färger. Vi cruisade runt och hittade massa butiker jag ville shoppa i men jag var även pank i drömmen. Sen mötte vi både Regulations och Cult of Luna. Festligt kan tyckas och det var det.

På tal om att strypa giraffer...

Det är inte bara wicky-wild-wild-wicky-wicky-wild-wild-west som är en solklar giraff. I min jakt på låtar i min boyband-bonanza så hittade jag på East 17s (eller E-17 om man så vill) samlingsskiva en cover på West End Girls. Sjukt dåligt.

På torsdag ligger peppet på Rhythm of the night och blir det ingen House Of Love med East 17 så blir jag snopen.

Jag har inte glömt

GULLE! Håret är tillbaka! HÅRET!! :)

Jag älskar Kurt och Roland

Sitter i köket och det är litelite sol ute, så pass att man kan blunda och låtsas att det är sommareftermiddag och varmt ute. Jag lyssnade på Tears For Fears och kände mig -89 igen. Kände hur asfalten var varm under mina små fötter, hur vinden fläktade lite mot varm hud som när man varit ute en hel dag och kvällen börjar komma. Kunde nästan känna lukten av nyklippt gräs.

Jag är evigt tacksam Roland & Kurt som alltid ger mig denna trygga känsla när helst jag behöver den.

Herregud, kommer aldrig sommaren snart?

(Jag längtar ju till Rålis, Norrmälarstrand, Bad och Umeå. Hörnefors och sist men inte minst, mamma och pappa.)

Jobb, Mörker och David

Japp, mitt arbetssökande går vidare. Det går sådär va, kan man inte bara få ett jobb av en ren slump som man faktiskt också skulle gilla grymt mycket?

Igår var jag med Skellefte-ligan igen, TJM spelade i Huddinge. Det var mycket trevligt men tiden rasade iväg och vips behövde jag åka hem igen. Vill att dom ska bo här, alla är så ruskigt snälla och fina. Älskar dom som om dom vore mina egna barn!! Haha. Eh ja.

Inatt drömde jag ännu en fin dröm och jag ringde upp personen som befann sig i centrat av drömmen. Det uppskattades och glädjen infann sig.

Nu borde jag ila mot stan och möta David. Ska ta med mig kameran och fota honom.

Kramp

Det känns som att en del av mig själv håller på att få stryk. Idag, när jag skulle gå in i duschen för att sen laga mat och ev hänga med emma så slog det mig rakt på käften. Jag fick såna kramper i magen att jag inte kunde stå upp. Jag föll ihop på sängen och skrek rätt ut, det gjorde så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Efter ett tag gick det över men jag är sargad och utmattad så jag är hemma ikväll. Jag undrar om det hela grundar i stressen jag sätter på mig själv. Jag känner att hemmet är betyngat av något och det gör mig orolig, olycklig och uppstressad.

Eeeh

Jag tror jag råkat spendera one too many tankar på Josh Homme och att gifta mig rikt de senaste dagarna för att inatt drömde jag så jävla sjuk dröm. Jag hade en romans med karln. Yep you heard me! En riktigt jävla grym romans också. Jag blev i drömmen rätt fett kär i honom och för att göra historien lite kortare så upplyste någon mig att han minsann var förlovad med Brody och hade ett kid. När jag konfronterade honom med informationen så sa han ja och så var hjärtekrosset obvious för han tänkte ju inte lämna dom för mig.

Idag verkar det sitta i lite. Samtidigt som jag är sad att han inte är min (bara det är ju skrattretande) så skrattar jag asset av mig för det är ju all in my head! Josh Homme WTF liksom! Haha.
Alltså han är mad cool, men inget för mig. Förutom i drömmarna då kanske.

Times a changin'!

Idag åt jag en tugga av Ulrikas lunch, vi testade McBean. Dvs den nya veganburgaren (you heard me! tillomed majonäsen är äggfri o vegan) på McDonalds. Jag tänkte för mig själv att om mitt 16-åriga jag hade sett mig nu hade jag blivit så besviken på mig själv. Men man måste ju testa. Vegan, McDonalds - det går ju som inte ihop. Tänk att den finns tillgänglig every-frickin'-where! Så enkelt.

Men så var den ju också bara ok. Fast jag antar att jag inte kan skylla alla världens problem på McDonalds som jag gjorde när jag var yngre. Jo tack, dom är rätt dumma i huvudet och det kan väl diskuteras om dom förtjänar mitt veganska stöd. Men jag tänker som så att om det finns där, så är det ok. Jag är inte så naiv att jag bara kan bojkotta McDonalds när så många andra av mina val i livet stödjer företag som sysslar med tvivelaktiga verksamheter. Dvs smink/hårvårdsprodukter och andra hygienartiklar. Eller att jag köper tångcaviar som tillverkas i samma fabrik som vanliga fiskprodukter.

Man får vara glad för det lilla antar jag. MrBean, jag menar McBean, är trots allt inte kattskit.

Money Banks (Bigg Buxx)

Sitter och trycker i mig godis för att:
1) jag ville ha men jag borde egt lägga pengar på nåt bättre för att
2) jag är pank, sen råkade jag ju köpa ett par
3) Acne-jeans på 75%, men hallå liksom dumt att inte slå till men ändå - ångest
4) och så är jag trött för jag steg upp tidigt och måste ha socker för jag...
5) känner mig lite deppig och...
6) jag var på anställningsintervju som gick bra men jag fick lov att förhandla lönen för den var så sjukt dålig att det är skamligt och därför kanske jag inte får jobbet även fast jag behöver det SAMT...
7) att jag inte får varva ned för jag måste fota en spelning som dök upp kl 18 i mitt lyssnande öra, på fasching kl 20 även fast jag rakt inte orkar.

PHEW!

(PLUS att jag råkade få med mig en bit LYSMELK i min godispåse som jag direkt kände i vegankäften att nåt inte stämde. Spottade ut krafset. Är ändå imponerad att jag kände det direkt. Jävla tattare på affärn som lägger fel godis i fel låda!)

Josh

Det är ju lite halvtattigt tycker man när ett band består av dessa två frontpersoner och den ena inte följer med på turnén. Hur skulle det sett ut om Andrew hade turnérat utan George? Exakt. Men dom kommer ju undan med det för att det "bara" handlar om trummor. Fast det är ju inte poängen. Om det hade varit så, så hade inte Josh varit med på bilden.

Brian Warner

Jag måste säga att detta var ett av världens snyggaste/klockrenaste par.
Man kan säga vad man vill om Marilyn Manson men han är alltid stylish, har bra åsikter och gör - faktiskt - jävligt bra musik. Tänka sig att jag en dag skulle sitta och säga att Marilyn Manson är bra, en av mina nyare upptäckter.

Prestera!

Alltså, jag vet inte om det är för att jag verkligen verkligen ville att det skulle bli grymma bilder eller om det är debasers dåliga scenljus eller om det är min kamera som inte riktigt klarar av objektivet eller bruset vid ISO 1600 men jag är verkligen så ruskigt ruskigt missnöjd med mina bilder från igår. Jag får prestationsångest att mina bilder är dom fulaste på hela framsidan. Jag är inte ute efter nån sorts bekräftelse, jag bara ogillar att det känns som att jag går några steg tillbaka hela tiden. Jag ska ju bli bättre!! Faan.

FAAN

Dagens sämsta nyhet: Anna-Nicole har dött. Det gör mig tung i själ och hjärta.

sen kommer karin med:
Dagens bästa nyhet: Wham! håller mest troligt på att återförenas!

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,995522,00.html

En blandad kompott av skit och skoj.

Ted

Jag och Helena sitter i köket och pratar på msn med varandera samtidigt som vi lyssnar på Ted.

Inatt drömde jag denna evigt återkommande dröm. Innehållet är alltid varierat, men kontentan är alltid densamma. Välkommen in i min psykade drömvärld:
Jag och farsan befinner oss på en gigantisk amerikansk fotbollsstadio, brorsan och hans tjej är nygifta. Vi har i princip bröllopsfesten på läktaren i en fullsatt stadio. Bakom oss sitter Kimberley Steward och nån annan känd dude, men även Rod Stewart. Plötsligt spelar dom Maggie May i högtalarna och det blir typ madness, Rod sjunger och folk gratulerar (läs, känt folk) min bror och Sara. Helt plötsligt är det över. Stadion är tom och vi går ut. Somnar hemma och vaknar till ett skrik (stämningen är twin peaks, fast i uppdaterad skandinaviskt stylad miljö typ vår lägenhet kombinerat med katarinas hus). Jag kommer ut och någon har blivit mördad, jag vet inte vem eller var men jag förnimmer blod och någon som lagt ledtrådar i skorna i hallen. Typ en påse med något i, en plastbit i fyra delar. Jag skriker jättehögt. Ingen förstår något (tänk sarah palmer skrik i bägge fallen). Jag gråter tonvis för jag förstår inte. Plötsligt är det begravning och konstig buffé. Den pågår ett tag och jag är glad. Sen tror jag att jag blev så full att jag slocknade, och vaknade nästa dag med kläderna ut och in. Jag börjar gråta för något känns helt snett och allt pekar på att jag blivit utnyttjad (här kommer twin peaks in igen, askonstigt, eller så är det samtidigt som mordet som jag inte riktigt kan komma på upplösningen på). Senare visar det sig att boven är en vän, en kvinnlig vän, men som försökt ta hand om mig och påstår sig klätt på mig när jag frös i sömnen bl.a. Inget jag gick på. Och nu kommer det som alltid händer. Plötsligt är jag vid en sjö som är en mix mellan sjön vid våran sommarstuga och megrundet i hörnefors. Långgrunt och mycket skog runtom. Vattnet är brunorange och det kryllar av farliga fiskar, bl.a. hajar. Bad som spårar ur. Jag klättrar upp i en stor uppblåsbar hoppborg som ligger i vattnet, där det inte är så grunt och jag hoppar i den. Jag flyger upp svinhögt, flera meter och sen rakt ned och tror varje gång att jag kommer dö men inte gör det. Det är alltid skymning vid detta vatten, det är alltid kusligt och twin peaks-känsligt på något vis. Kan hända att en finlandsfärja var med i detta scenario också. Lite osäker.

Hur ska jag göra för att bli kvitt alla mina kusliga drömmar? Jag är så trött när jag vaknar.
Om ni tycker att det inte är något att skräna om så känner jag mig som Agent Cooper när han drömmer sina psykade drömmar med kryptiska meddelanden. Lite såhär (pallar du inte twin peaks så är det oklokt att trycka på play):


Twin peaks är så sjukt geni. Vill se! Ikväll kanske.

Jag säger som Blues, ny tid ny strid

Idag åkte jag till universitetet och skrev ur mig. Jag är numera arbetslös, eller arbetsfri. Det känns på ett sätt väldigt skönt att skaka av sig en demon, men den gamla har kommit tillbaka dvs att jag måste ha ett jobb. Råkar du veta något i Stockholm så är allt av värde. Jag uppskattar all hjälp jag kan få, trots allt är det tyvärr så att kontakter är allt som gäller i denna stad.

Och på tal om svensk hip-hop, jag undrar vad Ken Ring gör just nu.

Funktion

Huvudet bankar, magen vänder sig, vill kräkas, vill dö.

Meeeeen

Gud så tomt det är. Jag fattade inte att det skulle bli så tomt.

Och jag tror jag kommer hoppa av franskan. Jag orkar inte. Men det kanske blir bättre när det inte känns så tomt längre.

Ska det vara så svårt att bara få vara nöjd? Och glad? Det spelar ingen roll om det är ett halvdant jobb eller så, ja jag har sagt det förr, men bara resultatet blir lyckligt. Franskan gör mig stum, trött och orkeslös. Jag vill inte äga litteratur för hundra och åter hundratals kronor om franska. Allt jag vill är att känna lugn och vara nöjd.

Je ne sais pas

Kuskar iaf vidare i franska verb och grammatisk problematik. Sakta men säkert börjar jag förstå vad folk säger, men att själv prata och skriva är en annan femma. Det är ömsom kul, ömsom sugigt för man måste hänge sig så otroligt till att studera hemma och det är svårt när annat lockar som veronica mars, kollektivet, mat och AFV.

Varför har folk så svårt att gå vidare? Är det nån outskriven regel att man måste tycka synd om sig själv, älta och göra sig själv ledsen bara för att? Jag blir så arg och ledsen. Mest för att folk gör så mot sig själv, trots att flera år har passerat. Dom har säkert sina orsaker, det är bara synd att dom inte förstår att orsaken inte är legitim.