Vad som började som ett flyktigt möte på stan blev till att låten spelades i alla butiker, i alla tv-program jag konfronterades med. Allt eftersom började Gavin, utan min direkta vetskap, ta över mitt liv. Och jag har aldrig ens riktigt gillat musiken! Jag blev tvångsmatad av min envisa hjärna som konstant malde hans hit tills jag började gilla krafset. Anna Östman är delvis ansvarig till detta. När jag idag randomly såg en Gavin-video och insåg att Zach Braff regisserat insåg jag mitt misstag. Jag kunde ju trots allt ha gift mig med Braff om jag hade agerat annorlunda, ett sånt där oj-vi-älskar-varann-på-5-minuter-vi-super-satan-och-drar-till-vegas-och-gör-en-britney-spears-och-gifter-oss-fast-vi-ångrar-oss-inte-och-nu-äger-jag-en-BMV-eller-jag-menar-vi-äger-en-BMV-bröllop.
En annan gång kanske.
För att citera Gavin: I don't wanna be anything other than what I've been trying to be lately.
PS. medan jag skrev detta ringde Guldfynd, har arbetsintervju där om en vecka. Gavins förtjänst? Klart det är. Fingers crossed! DS.
2 kommentarer:
jag fick top shop jobbet.
nu är det din tur!
Åh vilken trevlig och välkomnande barnmin han hade där, trettioåringen.
Skicka en kommentar