Tänk er scenariot:

Du slits med tröttheten och att någon man inte kan förhålla sig till spökar. Det värker lite i själen och du pratar med din nya vän från vallon-landet och ber honom spela och sjunga på sängkanten. Han ber mig slå på skype, säger att jag inte får säga ett ljud. Videokameran filmar en gitarr och jag får en av de vackraste, mest välspelade version av denna låt, akustiskt utan sång. Jag höll på att börja gråta. Visst känns det fint att vara vid liv ibland?