Ted

Jag och Helena sitter i köket och pratar på msn med varandera samtidigt som vi lyssnar på Ted.

Inatt drömde jag denna evigt återkommande dröm. Innehållet är alltid varierat, men kontentan är alltid densamma. Välkommen in i min psykade drömvärld:
Jag och farsan befinner oss på en gigantisk amerikansk fotbollsstadio, brorsan och hans tjej är nygifta. Vi har i princip bröllopsfesten på läktaren i en fullsatt stadio. Bakom oss sitter Kimberley Steward och nån annan känd dude, men även Rod Stewart. Plötsligt spelar dom Maggie May i högtalarna och det blir typ madness, Rod sjunger och folk gratulerar (läs, känt folk) min bror och Sara. Helt plötsligt är det över. Stadion är tom och vi går ut. Somnar hemma och vaknar till ett skrik (stämningen är twin peaks, fast i uppdaterad skandinaviskt stylad miljö typ vår lägenhet kombinerat med katarinas hus). Jag kommer ut och någon har blivit mördad, jag vet inte vem eller var men jag förnimmer blod och någon som lagt ledtrådar i skorna i hallen. Typ en påse med något i, en plastbit i fyra delar. Jag skriker jättehögt. Ingen förstår något (tänk sarah palmer skrik i bägge fallen). Jag gråter tonvis för jag förstår inte. Plötsligt är det begravning och konstig buffé. Den pågår ett tag och jag är glad. Sen tror jag att jag blev så full att jag slocknade, och vaknade nästa dag med kläderna ut och in. Jag börjar gråta för något känns helt snett och allt pekar på att jag blivit utnyttjad (här kommer twin peaks in igen, askonstigt, eller så är det samtidigt som mordet som jag inte riktigt kan komma på upplösningen på). Senare visar det sig att boven är en vän, en kvinnlig vän, men som försökt ta hand om mig och påstår sig klätt på mig när jag frös i sömnen bl.a. Inget jag gick på. Och nu kommer det som alltid händer. Plötsligt är jag vid en sjö som är en mix mellan sjön vid våran sommarstuga och megrundet i hörnefors. Långgrunt och mycket skog runtom. Vattnet är brunorange och det kryllar av farliga fiskar, bl.a. hajar. Bad som spårar ur. Jag klättrar upp i en stor uppblåsbar hoppborg som ligger i vattnet, där det inte är så grunt och jag hoppar i den. Jag flyger upp svinhögt, flera meter och sen rakt ned och tror varje gång att jag kommer dö men inte gör det. Det är alltid skymning vid detta vatten, det är alltid kusligt och twin peaks-känsligt på något vis. Kan hända att en finlandsfärja var med i detta scenario också. Lite osäker.

Hur ska jag göra för att bli kvitt alla mina kusliga drömmar? Jag är så trött när jag vaknar.
Om ni tycker att det inte är något att skräna om så känner jag mig som Agent Cooper när han drömmer sina psykade drömmar med kryptiska meddelanden. Lite såhär (pallar du inte twin peaks så är det oklokt att trycka på play):


Twin peaks är så sjukt geni. Vill se! Ikväll kanske.