Je ne sais pas

Kuskar iaf vidare i franska verb och grammatisk problematik. Sakta men säkert börjar jag förstå vad folk säger, men att själv prata och skriva är en annan femma. Det är ömsom kul, ömsom sugigt för man måste hänge sig så otroligt till att studera hemma och det är svårt när annat lockar som veronica mars, kollektivet, mat och AFV.

Varför har folk så svårt att gå vidare? Är det nån outskriven regel att man måste tycka synd om sig själv, älta och göra sig själv ledsen bara för att? Jag blir så arg och ledsen. Mest för att folk gör så mot sig själv, trots att flera år har passerat. Dom har säkert sina orsaker, det är bara synd att dom inte förstår att orsaken inte är legitim.