Jamie T och Arvika

Fan är det något jag blivit blessed med så är det beslutsångesten. Den har jagat mig år ut och år in och aldrig förstår jag hur jag ska bli av med den. Ett tag körde jag på att bara bestämma mig, men det funkade inte i längden. Så. Nu sitter jag här. Först ville jag, sen inte, sen ville jag och sen inte. Så tackade jag nej till Arvika och det kändes bra i några dagar. Nu 6 timmar innan bilen går försöker folk övertala mig att följa med och beslutsångesten kittlar mig under foten. Nej jag vill inte men vill jag kanske ändå? Tänk vad man missar. Det är den jäveln man faller på varje gång, tänk vad man kanske missar. Man kan inte hålla på så! Så kommer man ju bli galen tillsist. Eller hjärtattack, trycket mot bröstet. Trycket! Herregud du har ju Yran, ev Way Out West och Malmöfestivalen framför dig! Någon måtta får det vara. Men tanken av att tvärångra sig och om 24 timmar stå på en plätt och titta på Scissor känns rätt lockande. NEJ. Eller?