Sitter här med alla superlativ i världen och inget kan beskriva hur fantastisk dolly är. Gårdagens konsert sitter fortfarande i och leendet suddas inte ut i första taget. Samtidigt känner jag mig så ensam, jag vill att Dolly ska stanna, hon är så trygg! Min syster Erika har beskrivit kvällen rätt bra på hennes blogg.
Idag när jag satt i köket här i Oslo och åt frukost så pratade jag med Elisabeth om konserten. Jag förklarade att jag blev helt rörd av Jolene, Coat of many colours och I will always love you. Jag blev rörd på någon uptempo-låt också minns jag, haha. Men när jag satt där och försökte förklara sprödheten i hennes gamla röst som trots allt låter som en tjugoårig lärka fortsatt, så levde jag in mig så otroligt i gårdagen att jag höll på att börja lipa igen.
Dolly! Jag älskar ju dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar