Musikvideos

Här är några videos som jag tycker är sjukt snygga, bra och fina osv.

Och det bara fortsätter...

Kära Sverige.
Så mycket vi delat, mycket glädje, mycket sorg. Mycket minnen, mycket kultur. Vädret har varit vackert, solen har lyst, regnet har fallit. Gräset i Rålis har varit grönt och skönt, badvattnet har glittrat. Allt det sköna har varit gratis.

Sorg, kära Sverige. När M+KD+C bestämt vill införa entréavgift på alla statliga museer, så svartnar det lite mer. Något om orättvisan mot de museer som tar en avgift. Eh? Om något så borde något så viktigt som kultur vara till allmän beskådning, det ska få vara gratis. Vad är poängen?

Älskade Moderna, som jag håller av dig! Du kommer numera ruinera en redan fattiglapp för jag kan omöjligt leva utan dig.

(Så nu gäller det, passa på medan det är gratis och NJUT av allt det gratis och goda)

Framtiden

Nu är det dagen efter kvällen före. Jag hade aldrig riktigt förstått eller ens viljat förstå hur det hela skulle utveckla sig. Med TV-sändning och laptop framför sig började jag inse ca 20.30 att jag mådde väldigt väldigt dåligt. En krypande ångest, magont och kände mig väldigt sjuk. Unga väljare prioriterar alliansen. Var femte svensk låg på soffan. Pinsamt, katastrofalt. Fint att veta att det parti med mest luddiga linjer lockade mest, med mest slagkraftig kampanj som tyvärr inte alls visar vad dom egentligen menar. Det nya moderatiska partiet, ett arbetarparti som snarare kommer sänka din a-kassa och göra det svårare att hitta ett jobb när du står där med din färdiga utbildning. Känns lika fint som att veta att folk prioriterar bort alla empatiska frågor som vård (hur kan det gynna nån med privatisering? jag ser det inte), homosexuellas rättigheter och extremt extremt viktiga miljöfrågor. Men visst, det vore väl fint att de rika får det bättre och dom som har det svårt får det ännu svårare (det förtjänar dom...).

Titta på mannen till höger. Jag hade gjort allt för att få sätta någon på vänster sida, men iallafall. Han kommer sitta på din hornhinna i fyra år. Du kommer få se ett land totalt fuckas up och splittras. klassklyftor! Gud så trevligt. Gud så fint!

Idag är jag mest förbannad. FOLK! Smygborgerliga åsikter smyger sig fram hos många vänner och det är fruktansvärt oroväckande och skrämmande, jag har ingen förståelse alls. Det mest sorgliga med det här är att jag måste anpassa mig till vår nya regering, sparka och skrika hjälper inte. Sabba inte upp det totalt Fredrik.

Om fyra år tar vi det tillbaka.

(Tänk om Anna inte hade blivit mördad, då hade vi hade gått en sjukt mycket ljusare framtid till mötes)

Skämmes tamejfaan!

HP har valt Jay-Z som talesman i deras nya reklam. Bra drag tänkte jag! Jag älskar Jay-Z, för han till skillnad från de flesta andra stora rapstars så kan han faktiskt rappa och är faktiskt bra på riktigt. Iallafall, sen ser jag att HP Sverige översätter hans namn till Shawn. Han heter ju för fan Sean! Pinsamt HP! Lite pålästa borde man väl vara kan man tycka.
Jag eldade upp mig som fan över detta, hade det hänt nån skit-rappare som Diddy eller 50 cent eller vem som helst annars så hade jag skrattat åt det. Men Jay-Z! Visa lite respekt för fan. Titta på honom bara, han är ju värsta fina killen. Jay-Z är min Michael J. Det spelar ingen roll vad folk säger. Sean Carter, you got my vote!

--
Ja, nu är det jag som ska skämmas ty jag har famlat i blindo och är den som är opåläst. Shawn är det korrekta stavningen. Pinsamt AB!

Fake Friends

Jag hatar fake friends! Hur orkar folk? Huuuur? Kan nån svara på det.

Idag blir det workshop, ska klippa jo'hanna och sen klippa till Åsas nya frisyr som inte riktigt blev som det var tänkt, men så går det när man är hårmodell.
Frulle, Dusch, Städning. 45 minuter på mig. Hey ho, let's go!

Haha!

Idag när jag och Åsa gick på götgatan så mötte jag blicken på en som jag först trodde (TRODDE!) var en snygg kille, sen förstod jag av hans amerikanska och små blonda flickor som gick 2 meter bakom och fnissade, att det var den här snubben



Hur kunde jag!? Skämmigt Annika, PINO!

Stockholm

Det är nu den kommer. Kärleksförklaringen. Det spelar ingen roll hur mycket man hatar att kontot tickar mot noll i allt snabbare takt, hur otrevliga personalen är på pressbyrån, hur svårt det är att hitta ett jobb som verkar kul och sedan få det och hur ensam man är. För all ensamhet är precis vad jag på något sätt letar efter. Jag älskar att kunna gå ut och se tusentals nya människor som jag inte sett förr och inte kommer se igen. Jag älskar stockholms tunnelbana. Jag älskar alla caféer, alla muséer, alla klubbar, pubar, butiker och arrangemang. Jag älskar arkitekturen, Jag älskar dom små detaljerna på alla husen. Jag älskar att det är enkelt på ett komplicerat sätt. Jag älskar 3,40 i takhöjd men mest älskar jag att jag kommit rätt.

Grannar

Grannen har lyssnat på J.Lo, Ghetto Superstar och annat R'n'B gegg och nu sjunger han högt med i en Millencolin-låt. Man kan lätt konstatera att han sjunger mer gärna än bra.

Nu är det länge sen jag var i oslo, maj var senast. Eller det är ju egentligen inte så länge sen men man saknar ju gänget ändå. Den här bilden var första turen till Oslo, det var en kul resa. Totte, Larsa, Jag och Ulven (på bilden alla nämnda utom Larsa). Vi åt soyakorv mest hela dagarna, hängde på Deli De Luca, Mono, Garage och den numera ökända kvällen på Grand Hotel kändisfest, Smuget samt efterfest i största sviten på Grand Hotel Oslo där vi länsade minibaren för Norges rikaste kvinna.

Grannen spelar samma låt igen.

Har förresten börjat samla in musik igen till ipoden.
I helgen vet jag inte vad som händer, men någon form av Åsa-häng blir det. Förhoppningsvis även hårfärgning!

HAHA nu sjunger han till Johnny Cash cover på Tom Petty OMFG PLZ

Konstaterande

Livet blev så jävla mycket svårare när ipoden bestämde sig för att sabba. Vad gjorde jag för fel? Vi hade ju ett perfekt förhållande. Visst, jag kanske inte gillade allt som du kom med men det får jag ju själv stå för då jag har så stor inverkan på dig, men var det nödvändigt att bete sig så extremt?! Vi kunde ju åtminstone snackat om det över en fika eller nåt.

Men åååå

Folk!

Är det så himla svårt att höra av sig, varför svarar du inte på mina sms? Man undrar ju vad man har gjort för fel. I överlag känns det som att jag jagar alla, ringer och styr upp, ibland händer det (ja det är sant!!) att folk kontaktar mig. Då känns det helt fantastiskt ju. Men jag antar att jag måste börja så, som Alex sa. I en ny stad, för att få vänner, jag måste pusha. Det kanske blir för svårt för dom som jag försöker komma nära, men jag måste gå tillväga på det sättet. För annars kommer ingen ringa mig i framtiden heller! Eller svara på sms.

Idag träffade jag däremot Åsa! Åh söta rara Åsa, hon är ett litet piller faktiskt. Vi fikade på Pappa Ray Ray och skvallrade och pratade som att vi inte sett folk på år och dar! Imorgon ska vi slå våra sorgliga arbetslösa arslen ihop och gå på museum, det kommer bli kul hoppas jag. Fan vad jag vill ha ett jobb. På riktigt. Inget skitjobb dock, jag skulle helst inte vilja ha ett nytt caféjobb men det lutar ju starkt mot det... Tyvärr...

Dagens skummaste var på Weekday, jag testade dom supersuperhöga-i-midjan-jeansen som slutar precis under brösten. Snyggt? Till viss del. Inget jag skulle köpa dock.

Nu ska jag försöka göra något kul, kanske jobba i min nya konstbok, den kommer bli skitbra när den är klar om tusen år... Eller kanske researcha om min fotoidé. Eller sova.

Fast mest vill jag att folk ska kontakta mig. Jag är ibland så sjukt ensam. Men som Åsa sa, hellre ensam i Stockholm än hänga på Apberget.

Come baaaack!

Mitt i målartvättandet och penseldrag så kopplade jag tillsist ihop min ipod med powerbooken och eureka! det funkade. Hela gårdagen var ett enda nöjt flin på mitt ansikte för jag tänkte att tillsist, TILLSIST, hade jag överrumplat tekniken. Tji fick jag.
Idag när jag öppnade itunes vill inte en endaste jävla låt på ipoden spela. Jag står som ett frågetecken. Hetssurfar supportforums, provar att reboota, byta USB-port, lyssna bara via ipod... Nothing. Ni förstår inte att 15 GB musik är helt borta! Hela min skivsamling som jag jobbat ihop på denna lilla manick gick upp i rök huxflux. I min aggression tog jag en cigg på balkongen och svor (!) för ipoden är den jag förlitar mig på mest, den är mig lojal - trodde jag. Så, nu börjar det långa jobbet med att ladda hem allt igen för all musik finns i en halvtrasig dator i Umeås förort. Snopet. Dystert. Sorgligt.
Jag får se det positivt dock, nu blir jag av med sådant jag inte lyssnar på så mycket.
FÖRBANNAT!

Odödligheten

När jag vaknade i morse möttes jag av nyheten att Steve Irwin, Krokodiljägaren, har dött under en inspelning. Tydligen av en stingrocka som stack honom i bröstkorgen. Jag vet inte hur många gånger jag hört att han skulle ha dött, uppäten av krokodiler, trillat ner i en ormgrop osv. Det finns hemsidor som diskuterar huruvida han verkligen lever och så fort han visat sig på ex Leno så röjs misstankarna om hans vidare oexistens (som visserligen börjar om med något nytt rykte). Därför blir jag lite extra ställd. Krokodiljägaren liksom. Men han är ju ändå härlig, lite koko och kanske inte så otippat att han skulle kunna dö för sitt jobb, hyser mycket känslor för sin natur och sina kompisar i djungeln. Frågan har väl aldrig varit om, utan snarare när.
Det är här odödligheten kommer in, är det sant på riktigt nu? När media rapporterar om det? Han var ju mitt bevis på att man visst kan leva för evigt.

Weekends

Helena var som bekant här i ca 26 timmar, det var fint som snus! Införstådda vet redan att vi såg Håkan Hellström på Grönan. Bra skit, mycket kids dock. Skönt att man bara går på klubbspelningar annars! Gröna Lund är barndom de luxe så det var väldigt kul att stifta bekantskap efter åtminstone 5 år. Ingen karusell åktes men däremot djurgårdsfärja hehe.
Igår var vi på museum och fikade, jag fotade helena.

YAY!

Okej, så jag fattade inte detta förrän igår kväll men det kanske inte undgått någon att Universal Music bestämt sig för att släppa ALL musik för gratis nedladdning via internet. Jag kan inte börja att beskriva hur glad jag är att denna dag kommit och hur mycket det faktiskt, trots skeptiker, kommer gynna musiklivet. Iom att det i princip bara är skivbolagen som faktiskt tjänar pengar på skivförsäljning så är det dom som gjort sig mest motsträviga till detta, tills jag antar att dom kom på att annonsförsäljning vore ett ypperligt sätt att få in pengar och ändå kunna finansiera musiken. Min glädje ligger lika mycket i som att jag kan nu ladda hem exakt hur mycket som helst helt gratis, se på när andra skivbolag följer efter, som att se hur artisterna får en rejäl boost av PR och i slutändan kommer tjäna mer än vad dom gjort tidigare. Everybody wins! Eller? Skivbutikerna kommer att få ta stryk, det är tyvärr så det kommer bli.

FATTA! Nu går vi in i en ny tid! Det känns så otroligt spännande! Ja jag låter som en tönt men det är ju sant!!

Hultsfred 2003

Jodå, jag har också upplevt hultsfred och senaste gången (och även enda gången) var 2003. Året då jag blev bästa kompis med theresia på den festivalen, fortfarande en av de roligaste kvällarna. Året då en tecknad porrtidning låg i tältet på morgonen, var kom den ifrån? Samma år som jag somnade stående på Nasums konsert (!) och samma år som vi lyssnade på den här hela tiden i solen utanför tältet.

This I like

Saker jag tycker om att göra:
Flanera norr mälarstrand i eftermiddagssolen och titta när båtar åker förbi.
Ligga på gräsmattan och titta på himlen.
Dricka öl i solen.
Prova kläder (omg, den grönvita-skotskrutiga lilla klänningen (pennkjolsformad och utan axelband jag provade igår satt som gjuten!).
KÖPA kläder.
Åka och bada med Karin.
Kelas med katten Saxon.
Msn-hangout med Gabriella.
Dela mitt innersta med Helena.

Tack Telia för att du gett mig gratis samtal till Telia och Halebop!
Tack Helena för kvällens promenad och fina ord. Don't you worry Friday's not that far away!

Nu jävlar!

Imorgon ska jag jobba! Förstå hur skönt det känns. PHEW! Fota frilägga fota frilägga.
Idag fick jag också två gratisbiljetter till Al Gore-filmen som bilden här ovan visar. Torsdag. Vill du gå?

Längtan

Väntans tider som Helena uttryckte det. Jag väntar på idol som börjar nästa vecka (ja loser jag vet!), pengar, klarhet, en lägenhet och ett jobb. Men framförallt på Helena som kommer nästa helg, då ska vi se på mannen här till höger! Kommer bli Fab!

"When I say I'm in love you best believe I'm in love L U V"

Wow! New York Dolls kommer hit i rocktober och trots att Johnny Thunders är long gone så rycker det i mitt musik-öra hur kul det vore att se dom live. Floppvarningen är högre än best show 2006 och det beror kanske mest på att JOHNNY THUNDERS ÄR DÖD! Hello... NYD utan Johnny, kan det verkligen fungera? Inte speciellt snygga längre, inte ett dyft banbrytande - längre, coola kanske? Hmm. Men jag skulle jävligt jävligt gärna fota denna spelning och svänga på höften när "Trash" spelas som en annan 50-taggare skulle gjort på en Fogherty konsert.

(Vad är det med jag och män i kvinnokläder/smink... L U V's it!)

Livet är hår(t)

Mycket tankar går kring min framtida frisyr, såsom frisyr och hårfärg. Det kommer bli en softare blondering tror jag in the style of brigitte bardot & kate moss, eller min naturliga hårfärg!

Innan jag lämnade umeå så tog jag en tur med saxen i helenas hår och även hennes bror. Himla gulligt.